lizajansson.blogg.se

Lite ventilering från mig här på bloggen lite då och då tycker jag bara är skönt. Kan vara skönt för alla som läser att veta att livet inte alltid är en dans på rosor också. Man kan inte alltid må bra. Jag har varit stark och glad i flera år nu och någon gång måste det ju komma ifatt en. Nu har det gjort det och jag vet inte riktigt vart jag ska vägen ibland. Att ens kunna erkänna för mig själv att jag inte mår bra och varför jag inte gör det är ett enormt stort steg som jag nu har tagit. Man måste låta sig själv må dåligt och det är så viktigt att man vågar prata med någon om det, vare sig det är vänner, familj eller sjukvårdpersonal. Imorgon ska jag ta kontakt med en kurator som jag kan ha som bollplank när det behövs. Det är svårt att prata om det och det är svårt för omgivningen att förstå vad som pågår i mitt huvud och vilken ångest som triggas igång vissa dagar. På ett sätt vill jag faktiskt inte prata med någon om varför jag mår dåligt. Det finns en viss skam över att jag inte är glad, glad som jag alltid är annars. 

Nu har jag det sagt, jag är inte glad men det kommer bli bättre. Som en vän sa till mig: "Vafan, jag lever ju och då får jag göra det bästa av situationen". Det är ju inget annat än sant och det är bara att försöka leva efter de orden.