Tom
Jag vet inte, men på något sätt känner jag mig så tom. Cirka 1.5 meter tarm är ju borta, men också den delen som är så himla naturlig för alla människor. Min lilla ändis. Förlorade en stor del av mig själv förra sommaren och både smärtan och förlusten var och är förfärlig. Bara det att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer sätta mig på en toalett och lägga en skit, och jag är bara 20 år. Är inte det ganska sjukt?
Det är svårt att förklara känslorna för en annan person. Önskar att jag kunde det så alla kunde förstå hur det känns att genomgå en sådan förändring. Men ja, jag känner mig tom.
I fredags ringde min läkare här i Örebro och han hade pratat med läkaren i Linköping och kommit överens om att jag ska göra en skopiundersökning i juni eller juli och sedan opereras i september eller oktober. Det blir min första planerade operation och dessutom min första i en annan stad. Lite läskigt, men jag trodde inte jag skulle längta såhär mycket. Det kommer förändra min kroppsuppfattning och livssituation så mycket, till det bättre då såklart. Påsen Paul ska bort och tunntarmen Terry ska in i magen igen ♥
Det är svårt att förklara känslorna för en annan person. Önskar att jag kunde det så alla kunde förstå hur det känns att genomgå en sådan förändring. Men ja, jag känner mig tom.
I fredags ringde min läkare här i Örebro och han hade pratat med läkaren i Linköping och kommit överens om att jag ska göra en skopiundersökning i juni eller juli och sedan opereras i september eller oktober. Det blir min första planerade operation och dessutom min första i en annan stad. Lite läskigt, men jag trodde inte jag skulle längta såhär mycket. Det kommer förändra min kroppsuppfattning och livssituation så mycket, till det bättre då såklart. Påsen Paul ska bort och tunntarmen Terry ska in i magen igen ♥
